Måste man hata sitt ex??

Jag har skilt mig från Marys pappa och en fundering som jag haft den sista tiden är varför förutsätter alla att man hatar sitt ex. Jag och T har en bättre relation än någonsin och jag är nästan ledsen över att vi inte blev vänner tidigare. VI var inget bra par som gifta men nu kan vi prata om allt, vi hjälper varandra med Mary och våra hem och framförallt.. vi bråkar inte. Sen vi skilde oss har vi bråkat kanske 2 gånger.

Jag och Mary på Mallis, T i bakgrunden. 

Nu bråkar alla vänner med varandra men vi känner ju till varandras svagheter och det är SÅ lätt att plocka fram dem och spela lite på dem när man bråkar. Hahaha.... När vi bodde ihop tjafsade vi om allt mellan himmel och jord. Nu när vi är skilda kan vi ha långa konversationer om samma ämne och skillnaden nu är att vi kan prata och råkar inte i luven på varandra för att vi har olika åsikter.

Det finns de som undrar om vi inte ska flytta ihop igen och försöka på nytt, men nä.. det kommer aldrig någonsin hända. Inte ens om helvetet frös till is skulle det hända. Jag är för bra vän med honom och mycket vatten har runnit under broarna sedan vi gick skilda vägar åt.

Jag har börjat dejta och trivs bra med livet som singel. Jag kan ha mina rutiner som ingen annan har och jag kan sköta mig själv. OM jag någonsin ska träffa någon som det ev kan bli mer med ska han vara som mig: rädd om sin självständighet, ha SINA rutiner och vanor samt acceptera att JAG har mitt sätt att leva på med familjeliv med Mary varannan vecka och ett singelliv varannan vecka utan barn. Man ska kunna åka på semester åt varsitt håll utan att det är en katastrof och framför allt ska man kunna ha kvar sina gamla vänner som faktiskt är så viktiga. Som ni vet har jag ju inte en uppsjö med vänner här uppe eftersom det är svårt att komma in i redan etablerade kretsar som vuxen, men de vänner jag har är jag mån om och tänker inte förlora pga en man. NEJ, NEJ, NEJ.. han lever sitt liv och jag lever mitt liv och så ses vi därimellan.

Dessutom är det så att ska jag släppa in en man i mitt liv och mitt hem så ska han vara väldigt speciell och kunna acceptera Mary och att hon alltid är nr 1.

Vad gäller T så kommer jag aldrig hata honom. Träffat han en ny kvinna blir ingen gladare än jag, han om någon förtjänar att bli lycklig. Så länge Mary är nr 1 även där får han göra vad han vill. Jag har inte med det att göra men kommer det till Mary får jag säga mitt och ha ett ord med i spelet. Vi tänker rätt lika där så jag oroar mig inte speciellt mycket.

Kram

Trasselmaja