Tunnelrun.. genom eld och under vatten

Det var en rätt speciell känsla att springa loppet. Rätt lätt i början och jag joggade på där lite lagom, W skickade lite peppmess och uppmanade mig att ta del lugnt och bara ta det i min takt tills jag hittat min rytm. Han frågade även efter mitt startnummer, jag undrar varför. 

Lite coolt att springa UNDER Birkastaden

 Det var riktigt skönt när jag kom ner i tunneln och fick springa i min takt och kunde njuta av allt runtomkring. Det första jag möttes av var en underbar kör som stod där fullt påpälsade, sedan var det lite olika underhållning på vägen. Dock ruttnade jag när jag hörde Kalle Moreus när han glatt pratade om vad det nu var. Jag var så trött att det gick in genom ena örat och ut genom andra.

Att springa ner här och inte veta vad som väntade var riktigt spooky. Det enda jag visste var att på andra sidan fanns det en utgång där mållinjen var. Flera olika företag som arbetat med citytunneln gjorde reklam och de som arbetade med loppet var helt fantastiska på att peppa och heja på. 

Wohoo.. jag klarade det. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle fixa att SPRINGA alla kilometrarna. Helt otroligt, men med min lilla supportgrupp så fixar jag allt. Hela loppet på 57:28 min. Nytt rekord!

Jag var så slut att jag trodde jag skulle dö, sa till mig själv att jag aldrig skulle göra detta igen.. Hahaha... 3 minuter senare hade jag anmält mig till Midnattsloppet. Ja, och Mary till lilla midnattsloppet.

Snacka om att ha fått blodad tand :)

För mig var detta en riktig utmaning som jag älskade och kommer göra flera gånger. Redan i veckan ska jag ut och springa med W och då får vi se vad han går för.. eller springer för ..hahaha

Kram till er alla

Trasselmaja